tompas blogg så, vad ska vi hitta på nu?

Ah, Die sonne

SOlen skiner och vi med den. Det är som bränsle för den av vintern hårt sargade människan.
Att se hur det droppar från hustaken och höra fåglarnas kvitter gör att man inte akn bli annat än glad.
Asfalten tittar fram och...Asfalt?!! Shit, Vespan!
Ner i källaren och riva ihop allt i backar och se till att allt är med.
Nu ska den in på lack, och fort ska det gå. Snart scooterpremiär och MC-väder generellt.
Att det fortfarande ligger mer snö på backen nu än vad det gjort på över 40 år är inte ett hinder för fantasin.

Ett hinder som satt käppar i hjulet för saker är feber. Jag råkade ut för en otäck vinterförkylning och mådde apa.
Kan detta hindra mig från att åka till jobbet? Inte en chans. Fullproppad med Ipren och Strepsils satt jag och pratade glatt med de som ringde in.
Allt detta bara för att med gott samvete kunna festa loss som bartender på L & F;s 75-årsparty.
Party blev det och skoj var det. Att festa till det ordentligt med kroppen full av ipren och feber är kanske inte det bästa, men vad gör man inte för den goda sakens skull.

Vespaträff och fantastiska människor

Idag var det "spontan vespaträff" i Örebro.
Grabbarna (Ont om tjejer som kör scooter?) i Mondo skulle träffas och åka lite scooter och fika lite. Yes. Min underbara hustru säger att det är ok och jag klär mig varmt och sätter fart mot Pennybridge. Kallt och konstant motvind är smällar man får ta.

Väl inne i Örebro blir jag varmt välkomnad och alla gillar de dekaler jag skapat åt Klingen och Mondo. En stororder på gång vi fikar och spanar och beundrar Mogges nyinhandlade lambretta med en (1) tidigare ägare. Underbar scooter. Grattis Mogge till snyggt köp!

Rideout. Vi drar ut och kör till Mike Tropic för att hämta honom. Man kan ju inte lämna en medlem i stöpet bara för att denne råkar vara på jobbet. Hur skulle det se ut?

Mogges lamby trasslar lite men verkar må bättre så fort man vädrar tändstiftet. Säg den kille som inte gör det? Är Mogges lamby en kille?

Vi åker fikar och softar nere i källaren och jag ser att det är dags att rulla hemåt. Tar farväl till grabbarna och styr kosan hemåt. Vid Mosås golfbana känns nåt fel. Vespan sladdrar lite och min första tanke är halt väglag. Ner med fötterna och nope, det är torrt och fint väglag. Punka. Damn it!

Mörkt, småkallt och tji reservhjul på vespan. Rackarns!

Jag ringer min nybadade och lördagsmysklädda fru och undrar om hon har lust att assistera sin nödställda make. Följande alternativ finns:
Ta med däck och slang samt pumpa dessa på vägen till mig
Handla däck på burk på vägen till mig
Hämta mig och låta mig lämna vespan någonstans och låta mig lösa detta under morgondagen.

Det sistnämnda vann. Loppran sätter sig i bil och jag vandrar med vespan mot utsatt mötesplats. På väg dit ser jag ett garage som det lyser i. Jag lyssnar och hör ingen banjo spela så jag knackar på och en man i meckarkläder öppnar. Jag förklara min prekära situation och frågar om han kan hjälpa mig med lite luft.

"Jag kan inte laga punka men jag kan pysa i lite luft åt dig."
Taget tänker jag och efter några sekunder konstaterar vi att luften som puser ut kommer från en kass ventil. "Jag har en Däckpåburk-burk" säger mannen. Lite pysslande senare sitter jag på vespan i full fart mot utsatt mötesplats.
Jag möter upp Loppran som inte riktigt är förtjust i att bli utlurad att köra i mörker men ändå bistår sin make i dennes nöd.

Vi kör hemåt i kyla och regn och jag kan i efterhand bara säga det att det finns så mycket positiva människor i närheten. Killarna i Mondo som alltid hjälper till med tips och trix samt mekhjälp, min fru som, tack och lov, hjälper sin make i nöd, samt okända människor som i detta fall tror på helt okända främlingar när de kommer med punkterade bakhjul och tömmer sin enda däckpåburk-burk och säger att det är ok om du lämnar en burk nästa gång du har vägarna förbi.

Kall men glad kom jag hem. Varm och minst lika glad ska jag nu krypa ner i sängen med min fru. Jag har det rätt bra

Ciao from Murre