Naken och….exposed?
Jag var tvungen att kolla in hos lackeraren för att se hur det går för min bella donna.
"Utan läppstift färg känner hon sig exposed, rädd, naken..."
Snart ska det röjas i garaget och när hon kommer hem ska det spelas Dean Martin , serveras espresso med grappa och hon ska iklädas ny mundering.
lilla julafton #1
Idag var det lilla julafton för mig.
Gethip.se var min jultomte i mars.
- Hastighetsmätare
- Framdämpare
- Framfjäder
- Motorbult
- Kåplister
- Golvmatta
- Piaggioemblem
- Ornament till framskärm
- Tankpackning
- Kabelstam
En bra start =) Nu ska vespan bara hem och sedan ska allt på plats. Kärt problem 
Ciao
Idag åker vespan….
Ja alltså, till lack. Inte värre än så.
I bilen på parkeringen står den i bitar och snart ska den lämnas bort till trygga händer.
Så såg det ut i hallen igårkväll och om nån vecka kanske det har bytt utseende
Nu ska jag bara kolla hur mycket nytt som måste handlas 
//Tommy
Ah, Die sonne
SOlen skiner och vi med den. Det är som bränsle för den av vintern hårt sargade människan.
Att se hur det droppar från hustaken och höra fåglarnas kvitter gör att man inte akn bli annat än glad.
Asfalten tittar fram och...Asfalt?!! Shit, Vespan!
Ner i källaren och riva ihop allt i backar och se till att allt är med.
Nu ska den in på lack, och fort ska det gå. Snart scooterpremiär och MC-väder generellt.
Att det fortfarande ligger mer snö på backen nu än vad det gjort på över 40 år är inte ett hinder för fantasin.
Ett hinder som satt käppar i hjulet för saker är feber. Jag råkade ut för en otäck vinterförkylning och mådde apa.
Kan detta hindra mig från att åka till jobbet? Inte en chans. Fullproppad med Ipren och Strepsils satt jag och pratade glatt med de som ringde in.
Allt detta bara för att med gott samvete kunna festa loss som bartender på L & F;s 75-årsparty.
Party blev det och skoj var det. Att festa till det ordentligt med kroppen full av ipren och feber är kanske inte det bästa, men vad gör man inte för den goda sakens skull.
Ett försenat adjö.
För ett tag sedan fick jag reda på att en av mina förebilder i livet gått bort.
En gammal kompis pappa som alltid hade lösningen på problem.
När jag lämnade Eskilstuna var han inte i sin bästa form och när jag sprang på honom i Tuna Park för några år sedan var det samma sak.
Dock var det samma gamle A inuti den sargade kroppen. VI sprang på varandra utanför en restaurang och han pratade om maten som hundmat.
"Man måste väl för fan kunna få riktig mat här"
Det var mängder med minnen som flöt upp till ytan, såsom när B och jag hjälpte till att bygga huset, när jag låg under min bil i hans garage och svor
och han lugnt proklamerade "Titta på konstruktionen" och när han fick för sig att bygga en trädgårdstraktor runt en gammal opel-motor, bara för att han kunde.
Jag minns honom med värme och glädje och som en inspirationskälla.
Vila i frid Alf Lundin.