Ett försenat adjö.
För ett tag sedan fick jag reda på att en av mina förebilder i livet gått bort.
En gammal kompis pappa som alltid hade lösningen på problem.
När jag lämnade Eskilstuna var han inte i sin bästa form och när jag sprang på honom i Tuna Park för några år sedan var det samma sak.
Dock var det samma gamle A inuti den sargade kroppen. VI sprang på varandra utanför en restaurang och han pratade om maten som hundmat.
"Man måste väl för fan kunna få riktig mat här"
Det var mängder med minnen som flöt upp till ytan, såsom när B och jag hjälpte till att bygga huset, när jag låg under min bil i hans garage och svor
och han lugnt proklamerade "Titta på konstruktionen" och när han fick för sig att bygga en trädgårdstraktor runt en gammal opel-motor, bara för att han kunde.
Jag minns honom med värme och glädje och som en inspirationskälla.
Vila i frid Alf Lundin.